nejmenhej

Lite blandade bilder från veckan som gått!

 

Vi invigde vår nya crosstrainer!

Jag ska införa detta med kategorier. Alltså, jag är så ovan vid sådant här så jag måste luska ett tag innan jag förstår vad jag ska göra. Testing, testing.

 

Här är bilder från min "morgon", som ju då inträffade mellan kl 13 och 14 sisådär! 

Ja. Allt är ju i sin ordning, om man säger så. Iaf för att vara en sådan här morgon när min kropp tror att den ska sova och ta det lugnt vid det här tiden. Jag är astrött och har noll tålamod, medan barnen är aspigga och ägnar sig åt att skrika så högt de kan, bråka om leksaker, leka med dörrar (informationen om klämrisken har tydligen inte gått in trots ca 4 miljarder upprepningar), skrikskratta hysteriskt och anklaga varandra för diverse missöden. Tjolahopp faderallan lej! Eller nåt.

 

Nej, jag ska allt ta mig i kragen. Egentligen är jag ganska pigg ändå, det är nog mest tålamodet som är sisådär. Och det är det ju nästan jämt i och för sig ;-) Men sådana här dagar blir jag väldigt påmind om varför jag har ett behov av att barnen på förskolan trots att jag faktiskt är ledig vissa dagar (jobbar i snitt 3 nätter/vecka).  Även om jag inte är så trött så att jag måste sova, så är jag ändå för trött för att ha hand om två småbarn. Dessa dagar har jag insett att jag gör bäst i att lämna dem på dagis några timmar. Då brukar jag passa på att träna, ta det lugnt och samla krafter, för att kunna vara en bättre mamma när de väl kommer hem sedan. Detta är en av ganska få fördelar med att jobba natt. Den väger dock ganska tungt, eftersom jag då har tid som jag inte hade haft om jag jobbat heltid dag. I början hade jag bara barnen på dagis just efter att jag jobbat och skulle sova, men under den perioden övervägde jag starkt att söka annat jobb, eftersom jag blev ett nervvrak. Tog upp problemet med förskolepersonalen som sa " Det är dina behov som styr, vi är glada om de är här så mycket som möjligt". Det var ju skönt. 

 

Vissa kanske tycker att jag lever lyxliv. Men detta är det enda sättet som jag kan överleva att ha småbarn och jobba natt samtidigt. Man måste ha något som väger upp att man behöver ställa om dygnet totalt flera gånger i veckan och att man större delen av tiden känner sig som en halvzombie. Och bara för att man råkar vara mamma så måste man faktiskt inte vara så jäkla duktig hela tiden. Det är då det kan tänkas barka åt skogen.

 

Nu hörde jag dämpade skrik från Knutan. Sprang till trappan (trodde de var där uppe och att Knut var instängd i sitt rum eller nåt) och skrek "Vad håller ni påå med??".  Upptäcker sedan att Knut är instängd i tv-bänken och att Otto står utanför och glor. Okej. Allt i sin ordning, som sagt.

 

Fotosession från morgonen:

 

Ja, det tänkte jag faktiskt göra. Det är nämligen så att mina barn kommer få välja helt själva vad de vill ha för färger, stil eller leksaker osv. Jag tänker inte pracka på dem saker eller förbjuda saker uteifrån vilket kön de är. Vi har aldrig ens yttrat orden "Det där är för flickor". Är väl medveten om att de själva en dag kommer förstå vad som förväntas av dem utifrån deras kön, men JAG vill inte gå in och påverka där. 

 

Just nu är Otto inne i en rosa/lila period. Och jag förstår att barn överlag gillar saker med glada färger, glitter och fluff. Har förstått att detta är mycket vanligt även bland små pojkar. Själv vet jag inte om jag någonsin hade en sådan period och jag har än idag lite svårt för dessa saker. Eller, jag har svårt för att som är gulligull, rosetter och ljusrosa. Jag har även svårt för det motsatta, alltså häftiga tryck med spindelmannen, tråkiga färger och att pojkar överlag ska vara så jäkla tuffa. Otto råkar gillar båda dessa ytterligheter på en och samma gång. Nästan lite skönt, för det gör det lättare för mig att stå ut, haha.

 

Hur som helst. Det vore väl härligt om alla barn fick välja själva? Rosa är faktiskt bara en färg och inget annat. Spela roll. Jag tycker faktiskt att folk som blir upprörda av sådant här är trångsynta och en aning ointelligenta. Förlåt ;-) Under en period i mitt liv umgicks jag mycket i gaykretsar, där gränserna för kön liksom ofta suddas ut. Så jäkla skönt. Alla bara är som de är. Vad är fel med det?

 

Här är Ottos senaste presenter från farmor (févingarna har vi dock köpt själva). Han blev överlycklig.

 

Tittar man två meter åt vänter ser det ut såhär:

 

 

Otto har läst saga för Knut och försökt bädda ner honom på vardagsrumsbolvet :-)

 

 

Lyx-kvällsmat!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ipaden är både en räddare i nöden OCH en källa till mycket tjat och bråk. Men ibland är det såhär trevligt.

Jag var motståndare till en början, men eftersom de ändå använder denna apparaten i pedagogiskt syfte på förskolan så tänkte jag att jaja. Ett och annat lär de väl sig kanske?