nejmenhej

Ja. Allt är ju i sin ordning, om man säger så. Iaf för att vara en sådan här morgon när min kropp tror att den ska sova och ta det lugnt vid det här tiden. Jag är astrött och har noll tålamod, medan barnen är aspigga och ägnar sig åt att skrika så högt de kan, bråka om leksaker, leka med dörrar (informationen om klämrisken har tydligen inte gått in trots ca 4 miljarder upprepningar), skrikskratta hysteriskt och anklaga varandra för diverse missöden. Tjolahopp faderallan lej! Eller nåt.

 

Nej, jag ska allt ta mig i kragen. Egentligen är jag ganska pigg ändå, det är nog mest tålamodet som är sisådär. Och det är det ju nästan jämt i och för sig ;-) Men sådana här dagar blir jag väldigt påmind om varför jag har ett behov av att barnen på förskolan trots att jag faktiskt är ledig vissa dagar (jobbar i snitt 3 nätter/vecka).  Även om jag inte är så trött så att jag måste sova, så är jag ändå för trött för att ha hand om två småbarn. Dessa dagar har jag insett att jag gör bäst i att lämna dem på dagis några timmar. Då brukar jag passa på att träna, ta det lugnt och samla krafter, för att kunna vara en bättre mamma när de väl kommer hem sedan. Detta är en av ganska få fördelar med att jobba natt. Den väger dock ganska tungt, eftersom jag då har tid som jag inte hade haft om jag jobbat heltid dag. I början hade jag bara barnen på dagis just efter att jag jobbat och skulle sova, men under den perioden övervägde jag starkt att söka annat jobb, eftersom jag blev ett nervvrak. Tog upp problemet med förskolepersonalen som sa " Det är dina behov som styr, vi är glada om de är här så mycket som möjligt". Det var ju skönt. 

 

Vissa kanske tycker att jag lever lyxliv. Men detta är det enda sättet som jag kan överleva att ha småbarn och jobba natt samtidigt. Man måste ha något som väger upp att man behöver ställa om dygnet totalt flera gånger i veckan och att man större delen av tiden känner sig som en halvzombie. Och bara för att man råkar vara mamma så måste man faktiskt inte vara så jäkla duktig hela tiden. Det är då det kan tänkas barka åt skogen.

 

Nu hörde jag dämpade skrik från Knutan. Sprang till trappan (trodde de var där uppe och att Knut var instängd i sitt rum eller nåt) och skrek "Vad håller ni påå med??".  Upptäcker sedan att Knut är instängd i tv-bänken och att Otto står utanför och glor. Okej. Allt i sin ordning, som sagt.

 

Fotosession från morgonen: